|
2008-03-06 |
Nu är det livligt med debatter och omformuleringar; Pingströrelsen söker sin framtid; Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan samtalar om en gemensam framtid.
En spalt från J. Lee Grady har rubriken "Läxan vi måste lära oss från kyrkan i Australien." Han har hämtat informationen från Jack och Carol Hanes som arbetat som missionärer i Australien sedan 1987. Deras församling har växt till ungefär 2000 medlemmar.
Från att ha varit en Pingströrelse på nedgång så planerar AOG (Pingströrelsen i Australien) idag en ny församling var fjärde dag i Australien. Hur ser "läxan" ut? Lee Grady har fördelat den i 7 viktiga punkter.
1. Kristna är inte religiösa. Den typiske invånaren i Australien är mycket mer jordnära än sin brittiska motsvarighet. Eftersom landet startade som en straffkoloni så finns inte kyrkkulturen. Människor har inga preferenser och det gör att det blir ett fräscht närmande till kristna frågeställningar.
2. De har en vild andlig inställning som innebär att man vågar satsa. Många människor gillade Steve Irwin som höll på med ormar och krododiler och som dog 2006. Hanes menar att samma villighet att våga ta risker karaktäriserar kyrkan i Australien. Människor i Australien måste inte vara trygga och känna sig säkra. "Vi vet att Gud vill att vi vågar riskera allt. Vi hade inte kunnat göra det vi gör om vi inte varit lite tokiga", säger Hanes.
3. De är mycket målinriktade när det gäller församlingsplantering. För många år sedan började ledare inom AOG i Australien att fokusera på multiplikation av rörelsen i stället för att hålla församlingar vid liv. Det gjorde det genom att kapa onödig byråkrati. Idag är varje viktig ledare i den den organisatoriska strukturen också operativ inom församlingsplantering. "Det finns inga feta killar bakom skrivbord på samfundsexpeditioner som tjänar massor av pengar" säger Hanes med frank uppriktighet.
Hanes gör en smärtsam jämförelse mellan Australiens väldigt sparsmakade församlingsplanteringsorganisation och den hierarkiska uppbyggnaden på AOG:s högkvarter i USA. Han säger att en pastor från Australien besökte högkvarteret i USA för 4 år sedan och lärde sig att ledarna där firade att de hade miljoner i banken - även fast det var så att det inte fanns någon församlingsplantering att tala om. "Kan du föreställa dig att Jesus kommer tillbaka och det skulle visa sig att vi hade miljoner på banken?" frågar Hanes. "Jag skulle hellre vilja att vi var utan pengar på banken för att vi använt alla pengar för mission."
4. Deras tillbedjan och lovsång är fräsch och vibrerande. Lovsång från Australien har dominerat den kristna musikscenen sedan mitten på 1990-talet, efter det att Hillsongs församling tillsammans med Darlene Zschech kom med sången "Shout to the Lord" 1993. Idag hittar du musikstilen runt hela jorden och den årliga lovsångskonferensen attraherar 40 000 deltagare och sätter trenderna för kristna tonåringar. Hanes fru Carol tror att Guds smörjelse har stannat över detta uttryckssätt för att det har sin grund i den lokala församlingen och inte i musikindustrins krav på profit och konsertscheman.
5. De ger villigt. I motsatsen till USA får man inte göra avdrag för gåvor i Australien. Ändå ger man villigt och med stora mått. Bara under 2007 gav Hanes församling mer än 1 miljon dollar till mission och startade 700 församlingar i Indien. "Och församlingsledare här i Australien frågar inte människor att ge vad de inte är villiga att ge själva. Vi leder genom att vara exempel", tillägger Hanes.
6. De fokuserar på ungdom. Australien är en ungdomsnation och det speglar sig i kyrkan. Medelåldern i Hanes församling är 27 år. "Jag vet inte om en enda församling som är fylld med gamla människor", säger han, "förutom i en del samfundsförsamlingar". Man ser potentialen i unga kristna och ger dem tjänster så att det kan grunda, starta och driva församlingar.
“Ett tidigare vanligt tänkande var att inte gav talarstolen till människor förrän de hade bevisat sig vara ´värdiga´. Det är något fel med det tankesättet," säger Hanes.
7. De frigör kvinnorna till tjänst. “Det är vanligt här i Australien att om en kvinna har en gåva så gör vi rum för henne i församlingen, säger Hanes. Den växande listan på kvinnliga förkunnar i Australien inkluderar Margaret Court, en pastor i Perth; Christine Caine, en bibellärare i Sydney; Donna Crouch, en av de ledande pastorerna i Hillsong; Royree Jensen, en pastor i Brisbane; och Zschech, solist i Hillsong och en av de mest framträdande lovsångsledarna i världen.
Hanes drömmer om en dag när samma innovativa närmande till församlingsbyggande förvandlar andra länder. "Efter en vecka i Sidney där jag fått se det med egna ögon delar jag hans entusiasm," avslutar J. Lee Grady
Penrith church - www.penrithclc.com
Fri översättning av RA
Andra artiklar:
Våga prata mer om Jesus – och korset
Evangelistveckan igång med blogg på Dagen.se |
|
|
2008-02-11 |
Nu startar Refugen - en webbradiokanal från Berling Media. Just nu lyssnar jag på Tomas Sjödin som läser ur sin egen bok. Den inleds med en händelse på ett hotell på en semesterort där ett dödsfall inträffat...
- Det handlar inte om nostalgi, utan om tro, tröst och sammanhang, säger Claes Hollander som gjort programmet Andliga sånger i SR, skriver Dagen.
Initiativet från Berling Media är ett viktigt steg till kommunikation med människor som befinner sig utanför kyrklig gemenskap men ändå har andliga värderingar och till och med andliga intressen...
Ett stort Grattis Berling Media!
Roger Arnfjell |
|
|
Teologisk och historisk reflektion över den svenska nykterhetsrörelsen |
|
|
|
|
2008-02-09 |
I ett inledande skede av nykterhetsrörelsernas framväxt var nykterhetsrörelserna uppkomna ur kyrkosverige och ofta var det ett nära samarbete mellan kyrkan och nykterhetsrörelsen. Några av de mest framstående förespråkarna inom nykterhetsrörelserna var också framstående i kyrkans värld.
Grosshandlaren Carl Oscar Berg (1839-1903) var ledamot av Svenska nykterhetssällskapet och chef för Skandinaviens storloge av Goodtemplareorden. Han bedrev ett intensiv kampanj mot alkoholmissbruk och var samtidigt från 1875 medlem i Evangeliska fosterlandsstiftelsen. I hans engagemang ingick också ett intensivt förlagsarbete för EFS.
Peter Wieselgren (1800-1877) var biskop, präst och även en aktiv kämpe för nykterhet. När han blev kyrkoherde i Västerstad i Skåne så grundade han även en nykterhetsförening. Han kom att prägla mycket av Nykterhetsrörelsens arbete och framgång under sin verksamhetstid.
Waldemar Rudin (1833-1921) var en av de tongivande inom Evangeliska Fosterlandstiftelsen och var även missionsföreståndare några år. Han var en aktiv förkämpe för nykterhet.
IOGT-NTO som idag är den största svenska nykterhetsrörelsen kommer egentligen från USA och bildades 1851 som ett ordenssällskap. I Sverige var det baptistpredikanten Olof Bergström som bildade logen nr 1 Klippan.
Nykterhetsrörelserna kom att accelerera i medlemsanslutning fram till 1910 då nykterhetsrörelsen totalt i Sverige hade 460 000 medlemmar.
I många fall hade fanns det ett mycket starkt samband mellan väckelserörelserna på 1800-talet och nykterhetsrörelserna. Kristna sångförfattare som Carl Boberg och Joel Blomqvist tillhörde Svenska Missionsförbundet men var även aktiva som textförfattare för nykterhetsrörelsen. Olof Bergström som var baptistpredikant gav även ut en sångbok som användes av logerna inom IOGT-NTO.
Det var till och med så att i IOGT:S ideologi var en fråga för inträde; "Tror ni på en allsmäktig Gud som styr och regerar allt". Den sångbok som gavs ut 1892 innehöll till en tredjedel religiösa sånger. Sedan gavs det ut nya sångböcker i nykterhetsrörelsen där man tog bort de gamla väckelsesångerna.
Vart man kom i Sverige var det så att den storhetstid som nykterhetsrörelserna hade var mycket nära sammankopplade till väckelserörelserna samt de kyrkliga företrädare som ofta hade ett starkt engagemang för nykterhet.
När man ser på utvecklingen av Nykterhetsrörelsen under senare delen av 1900-talet så har en stor del av nykterhetsrörelsen sekulariserats och befinner sig inte så nära den kyrkliga miljö ur vilken man föddes. En undersökning av Hans L Zetterberg: Nykterhetssverige - en livsstilsstudie (1979) hade som resultat i sin enkät..
Andelen som anser att religion spelar en viktig roll i deras liv är bland –
Frisksportförbundet 20 procent
IOGT-NTO - 24 procent
MHF - 31 procent
Hälsofrämjandet - 42 procent
Blåbandsrörelsen/Vita bandet - 65 procent
Det som var karaktäristiskt för väckelserörelserna i deras förhållande till alkohol var det man inom engelsk församlingstillväxtteologi ofta kallar "redemption and lift". Det som oftast hände var att omvändelsen hade en dramatisk effekt på de människor som kom från ett sammanhang där man var fånge under droger - i form av alkohol eller narkotika. Det fick till följd att man från att varit en som tog del av samhällsmedel men ibland även av våld och brott blev en människa som byggde upp de samhälle man levde i.
Nykterhetsrörelsernas tidiga samarbete med väckelserörelserna innebar en dynamisk symbios mellan dessa två rörelser. Nykterhetsrörelsen fick en enorm kraft från väckelserörelsefolk och bejakade i sin tur dessa människors engagemang.
Reflektioner:
1. Historiskt sett har nykterhetsrörelsen haft sin upprinnelse i väckelserörelserna även om man i olika skeden fungerat autonomt. Det har även skett ett nära samarbete i den meningen att samma människor varit engagerade i båda rörelserna. En viktig fråga för framtidens utveckling kan vara hur nykterhetsrörelsen kopplar ihop med sitt historiska arv.
2. "Redemption and lift" - kraften behöver få ett utlopp. Sett i historiens ljus är det inte den sekulära kristna tron som varit moder till "redemption and lift" utan de mer "bibeltrogna" och "heta" delarna av kristenheten. Det kan innebära att om de nuvarande nykterhetsorganisationerna agerar ovarsamt kommer det att finnas en sprängladdning som exploderar i en helt ny historieskrivning på nykterhetsrörelsernas karta.
Roger Arnfjell
Artiklar:
IOGT-NTO har tappat 1000 medlemmar
IOGT-NTO-medlemmar splittrade om uteslutningen
IOGT-NTO avblåser turné i pingstförsamlingar
Bloggar:
Logisk konsekvens gå ur IOGT-NTO
Civilkurage att gå ur IOGT-NTO |
|
Senast uppdaterad ( 2008-02-10 )
|
|
|
Nu går vi snart in i fastetider |
|
|
|
|
2008-02-01 |
Mer Gud och mindre midja. Det är parollen för den senaste bantningstrenden bland USA:s kristna. Allt fler bantare nobbar viktexperterna och vänder sig i stället till kyrkan för att få hjälp med sin övervikt, skriver Dagen.
Den första kristna gemenskapen som startade med buller och bång (för 2000 år sedan) praktiserade regelbunden fasta. Rätt praktiserat ger det en rätt inställning till mat. En intressant biverkning är andlig lyhördhet och Den Heliga Andens kraft.
Det ska bli intressant att se om det kan bli både det ena och det andra när vi nu snart går in i kyrkoårets fastetider.
RA
|
|
|
Kyrkans skriande behov av nya Jesusrörelser |
|
|
|
|
2008-01-30 |
Innan någon börjar läsa vill jag klart deklarera att detta inlägg varken är polemiskt eller bokstaverat i syfte att bryta åsikter....däremot tar det sin avstamp från några enkla iakttagelser gjorda de senaste åren....
Startblocket får bli artikeln i Dagen om Peter Halldorf och ökenfäderna...
Detta kan även ses som ett avstamp och inget annat...när Peter Halldorf säger:
- Jag upplevde mitt livsämne i det som i vår tradition kallas helgelsen. Min fråga blev: Vad innebär det att leva ett liv i Kristi efterföljelse?, formar det ju en livsväg som delas mellan många olika traditioner.
Först till några av iakttagelserna:
1. Det finns något som karaktäriserar väckelsehärdar mer än något annat. En sak som de har gemensamt är en jesusfascination som skapar likhetstecken mellan Jesu sätt att verka på jorden och nutidens sätt att fungera.
Vi mötte några pastorer från en av Europas största kyrkor - från Kiev, Ukraina. I deras sätt att vara, agera och tala fanns en eld som kombinerade helgelsens viktiga väg med målsättningen att "uppsöka och frälsa det som var förlorat". Detta sätt att leva har skapat en dynamisk situation i Ukraina som till och med påverkar socialt och politiskt på ett fantastiskt sätt.
En annan bekantskap är rabbi Boris från samma stad. Som rabbi i en av Europas större messianska judiska församlingar har han fått vara med och skapa en atmosfär och en skeende som får ringar på vattnet. Deras "Prayer Feasts" flera gånger om året har fått vara delaktiga i att 100-tals människor fått uppleva Gud både till nytt kristet liv och till helande. Det som är unikt är att de placerar den kristna bönegemenskapen rakt ut i offentlighetens rum och människor får göra gudsupplevelser på ett märkbart sätt...
Ytterligare en bekantskap är Victory Church i Amsterdam. När vi besökte dem för några år sedan befann de sig med kyrkolokalen på andra sidan Red Light District i Amsterdam och hade en verksamhet som berörde olika sektorer av den delen av Amsterdam. Det var samma sak här...ett förenande av fromhet med den ibland nästan outhärdliga övertygelsen att Jesus kom till jorden för en enda orsaks skull - att försona människan med Gud och detta försoningens ämbete är också församlingens.
2. En fromhet utan utflöde är en företeelse, men är det något mer? Det har under de senaste 20-tal åren hänt en hel del inom den etablerade kristenheten i västvärlden; Några av företeelserna är Pensacola, Oasrörelsen, Trosrörelsen, G12, Willow Creek, m.fl. Den stora frågan är om dessa fått vara med och förändra sitt sociala sammanhang, berört ickekristna människor och den totala livssituationen i sitt område. Om vi ska ha de kriterierna på vad vi betraktar som levande väckelserörelser får vi gå till länder som Kina, Indien, Filippinerna, med flera. Och i många fall får vi konstatera att det är en ansiktslös rörelse där ett mycket starkt utflöde av evangeliet rakt genom kulturella "brandväggar" skapat dessa förändringar...
I de sammanhangen är det också så att "traditionen" och de yttre formerna varit av mindre vikt. Det har funnits andra viktiga ingredienser som gjort att traditionens form kunnat vara totalt olikartad till och med i närliggande sociologiska sammanhang men resultatet sett i vad som hänt varit likartat - evangeliet har spridits med en brandelds hastighet....
En annan fråga vi kan ställa är om de företeelser vi är bekanta med har sin drivkraft från formen och strukturen eller om det bara är så att det vid en positiv utveckling blivit en form som frigjort det som är den primära faktorerna för evangeliets spridande....
Man kan ju fundera utifrån ett enkelt exempel från Saddleback Community Church där idag principer från den församlingen får fungera som skolexempel för många på hur man kan bygga och forma församling. Men vi får inte glömma bort att den församlingen föddes på grund av utdelad direktreklam till 15 000 hushåll...där man ju fortsatt med andra tilltag för att nå ut med sitt budskap....Tex när man hyrde en stor mängd biografer för att visa "The Passion of the Christ"....
Så till avslutande funderingar...inte konklusioner...
1. Är det så att vi kan hamna i den situationen i väst att vi sätter likhetstecken mellan en form och det vi ser vara resultatet i den formens kulturområde utan att fråga oss vad som orsakar resultatet?
2. Är det så att det som egentligen skulle behövas är en ny "Jesusrörelse" där innehållet i Jesu förkunnelse och liv transkriberas till sin intensitet, lidelse och riktning rakt in i våra sammanhang och tillåts föra evangeliets budskap och anspråk rakt ut i den värld han kom för att frälsa?
RA
Fler artiklar om Peter Halldorf, Väckelse, kyrkarbete....
Innanför väggarna på Bjärka-Säby
Bjärka-Säby inviger ny akademi
Liturgi från öknen färgar gudstjänsten i Övre salen |
|
Senast uppdaterad ( 2008-01-31 )
|
|
|
Mission och evangelisation - "ödesfrågor" för kyrkan? |
|
|
|
|
2008-01-26 |
Från och med i år försvinner välkända kyrkliga begrepp som Svenska kyrkans Mission och Lutherhjälpen, och i stället kommer ett nytt namn att tas fram för den gemensamma verksamhet som Svenska kyrkan bedriver internationellt. Det är inte bara kyrkans administration som har förändrats, utan också själva sättet att tänka mission, skriver Dagen.
Under tiden jag studerade vid Tyndale Theolocigal Seminary i Holland kom frågan om vad mission och evangelisation egentligen betyder ofta upp. Professor Arthur P Johnston (en av mina lärare) satt med i den rådgivande grupp som stöttade formandet av Lausannedeklarationen.
De tydliga "faror" som skymtade, bland annat i samtalet med Kyrkornas världsråd, hade att göra med hur man såg på begreppen evangelisation och mission samt religionsdialog. En ganska vanlig företeelse i västvärlden är att (1) kyrkor som helt överlämnar mission och evangelisation i andra länder till de inhemska kyrkorna och slutar med kulturöverskridande missionellt arbete mister något av sin egen profil när det gäller evangelisation och mission. En (2) annan fråga har att göra med hur betydelsen av religionsdialog ser ut. Där religionsdialogen tar en synkretistisk form där alla religioner deltar på lika villkor avseende sitt innehåll formas gärna automatiskt en överdriven försiktighet när det gäller kyrkans eget budskap.
Om man ser på kyrkan, inte bara som institution, utan även som formad utifrån vad som är dess kärna, uppstår några viktiga frågeställningar som behöver bearbetas i relation till begreppen evangelisation och mission:
1. Vad betyder egentligen mission och evangelisation? Är mission bara lokalt förankrad i sin egentliga betydelse eller är det en tolkning utifrån en befintlig kontext? Är "evangelisation" ett begrepp som behöver omtolkas? Sett i Nya Testamentets och den kyrkliga traditionens sammanhang fanns ju ett tydligt kulturöverskridande moment i vad mission och evangelisation stod för. "Enligt Pelle Söderbäck predikas evangeliet bäst på det lokala språket. I den bibliska berättelsen om pingstdagen då Anden kom heter det ju att var och en fick höra evangeliet på sitt eget språk."
Den stora frågan är hur det ska tolkas i relation till mission och evangelisation. I kontexten där den Heliga Anden betonas så finns det också en utsändning som har att göra med Jerusalem, Judéen, Samaria och sedan intill jordens ändar. Så har mission och evangelisation även uppfattats av kyrkor i alla tider. Och Anden fungerade som en hjälp där kyrkan arbetade tvärs över kulturgränser.
2. Hur hanterar kyrkan sitt budskap? Vad är egentligen kyrkans budskap? Oavsett tid och kulturella omgivningsfaktorer är kyrkan en del av "budskapet om frälsning". Vi tar några exempel från Svenska kyrkan.
I Svenska kyrkans kyrkoordning kan man läsa; "Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål."
Sedan är det tydligt att i Svenska kyrkans kyrkoordning finns en stark kontakt med de lutherska bekännelseskrifterna och den apostoliska bekännelsen; "Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593, är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument. "
Till och med när det gäller ledamoter i Överklagandenämnden finn sen tydlig syftning till kyrkans lära:
”Jag NN lovar och försäkrar på heder och samvete att jag i trohet mot kyrkans lära och ordning efter bästa förstånd skall fullgöra det uppdrag som ledamot av Överklagandenämnden vilket har anförtrotts mig och inte yppa något som förekommit vid nämndens överläggningar.”
Nu till min poäng: Vad är egentligen kyrkans budskap i relation till evangeliets innebörd? Kan man totalt förändra betydelsen i orden mission, evangelisation och dialog hur som helst samtidigt som man är trogen vad kyrkan egentligen är?
Nu får vi hoppas att Pelle Söderbäck är rätt citerad i Dagenartikeln men oavsett det så är jag övertygad om att glidningen från att vara en förkunnande kyrka till att vara en relationell kyrka i ständig dialog där budskapet tonas ner kan visa sig vara den absolut farligaste rörelse Svenska kyrkan någonsin befunnit sig i. Samtidigt är det ett flagrant avsteg från kyrkoordningen och kyrkans lära - om denna rörelse praktiseras konsekvent.
3. Vad gör kyrkan med dem som vill bli missionerade? Det förekommer kulturer, subkulturer och geografiska områden som sänder ut rop på hjälp. Hur kan en sådan hjälp forma sig om kyrkans uppdrag avseende mission bara är lokalt?
4. Vad gör kyrkan med de geografiska områden där evangeliet ännu inte förkunnats? Sett ur ett historiskt perspektiv har kyrkan förklarat vad tron på Kristus betyder. När vi bryter ner det budskapet till sin kärna är det inte i form av kulturimperalism utan en sändning i likhet med att Gud sände sin son Jesus Kristus till världen.
Avslutning: Vad Svenska kyrkan brottas med i dessa definitionsfrågor är inte betydelslöst. För Svenska kyrkan kan det om det vill sig illa innebära ytterligare uppdelning mellan tolkningsföreträdare där många fortfarande vill dela den klassiskt nytestamentliga synen på mission, evangelisation och religionsdialog och andra nytolkar ifrån kontexter som är främmande till kyrkans värderingsgrund.
För även andra samfund är det ett observandum som ropar på uppmärksamhet: Det behövs en ordentlig genomgång hur man ser på och tolkar begrepp som evangelisation, mission och religionsdialog.
RA
|
|
Senast uppdaterad ( 2008-01-26 )
|
|
|
100 000 nya medlemmar i Stockholms kyrkor |
|
|
|
|
2008-01-23 |
Stefan Swärd menar att kyrkornas arbete bland Stockholms ungdomar är en ödesfråga för hela nationen.
Jag kan inte annat än hålla med honom. Men vi behöver gå ett steg till. Det måste till ett medvetande som kommer in i församlingarnas och kyrkornas blodomlopp - Jesus kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Med andra ord - församlingens identitet är starkt förknippad med en proaktiv kommunikationsstrategi där fokus ligger på evangeliets kraft och möjligheter.
Följande video är en tankeställare som kan tillämpas på de cirka 300 kyrkor som finns i Stockholms län. 100 000 nya medlemmar/troende i Stockholms kyrkor är ingen omöjlighet. (Tack Dag för tipset om videon)
På videon talar Stefan Engeseth om hur man ska få 100 000 nya kunder. (2.20)
Bloggar om... kyrkan, tro, ungdomar, stockholm
|
|
|
Kyrkans belägring på gott och ont |
|
|
|
|
2008-01-16 |
Gatorna runt Norrmalmskyrkan i Stockholm är avspärrade som om det vore en polisinsats på gång under tre dagar den här veckan, rapporterar Dagen.
Nedan är ett utdrag från ett Nyhetsbrev från tidskriften Charisma:
Enligt en alldeles ny undersökning av LifeWay Research så är många är det många människor som tänker negativt om kyrkan, men är positiva tlll Gud som begrepp. Bland fler än 1400 vuxna som inte går i kyrkan var det 72 procent som trodde på Gud. Ironiskt nog var det lika stort procentantal som trodde att "kyrkan var full av hycklare", och 44 procent samtyckte med påståendet; "kristna går mig på nerverna". Kanske ännu mer anmärkningsvärt för kristna är studiens upptäckter angående öppenheten för det kristna budskapet. 7 av 10 personer som inte går i kyrkan trodde att Jesus "gör en positiv skillnad i en människas liv", medan 78 procent sade att de var villiga att lyssna till någon som delade med sig av sin kristna tro.
Så vad gör kyrkan åt det?
RA
Bloggar om
kyrkan tro |
|
Senast uppdaterad ( 2008-01-16 )
|
|
|
Preachblog
