|
2007-11-09 |
”Själva ordet Skriften betyder i Nya Testamentet Helig skrift, de heliga skrifterna och betecknar den heliga skriftsamling som vi kallar Bibeln.” (Illustrerat Bibellexikon). I början av 1917-års Bibel står det ”Bibeln eller Den heliga Skrift” som de övergripande namnen på Gamla och Nya Testamentet. Nya testamentets författare hänvisar åter och åter till Skriften och Skrifterna som någonting enastående ifråga om auktoritet. Skriften betraktas som Guds ord till människor. Bibelns skrifter har alltså inte fått sin stämpel som heliga av dem som sammanställde dem. De människor som sammanställde Gamla och Nya Testamentet ordnade dessa skriftsamlingar av skrifter, som redan av den judiska och den kristna församlingen lästes och begrundades som Guds ord. Moses visste med sig, att han förmedlade Guds ord, så också profeterna. Det var Skaparen, Livets Gud, Herren som talade genom dem. Kristi apostlar var medvetna om, att de talade å Kristi vägnar. De var Kristi sändebud. De troende i de judiska och de kristna församlingarna hämtade sin andliga näring, sin andliga uppbyggelse ur dessa skrifter. De ägde från början en status som Herrens ord, helig skrift.
Dessa skrifter skilde sig genom sin säregna beskaffenhet, sitt inre värde, sin inre halt från annat som talades och skrevs. De skilde ut sig själva från början genom dessa inre egenskaper från det profana. Inte genom en flykt från det profana, utan genom att betrakta det världsliga eller profana livet från gudomlig synvinkel, Guds och Kristi synvinkel.
Skriften vill hjälpa människan att upptäcka sin sanna plats livssammanhanget och i kosmos. Att hon är skapad och älskad av Gud, att hon får räkna med Honom som partner, försonare och frälsare, räkna med Gud som någon som bryr sig om hennes liv och vill leda henne i dess olika detaljer. Den heliga skrift är till sin innersta natur evangelium, ett gott budskap.
|
|
Senast uppdaterad ( 2007-11-09 )
|
Toolbox 
