|
4. Bibelns vittnesbörd om sig själv |
|
|
|
|
2007-11-09 |
1. Det kanske mest bekanta stället, som gäller Bibelns vittnesbörd om sig själv, är troligen 2 Tim. 3:15, 16. De heliga skrifter som Paulus visste att Timotheos var förtrogen med alltsedan barndomen var Gamla Testamentet. Dessa skrifter är ingivna av Gud eller som det bokstavligen heter i grundtexten, ”Guds-andad”, det vill säga de har tillkommit på Guds initiativ. Gud har aktivt och på ett underbart sätt gett oss dessa skrifter genom att låta människor drivna av helig Ande tala ord från Gud. 2Petr. 1:21.
a) ”Varje bok i Skriften är inspirerad av Gud/Gudsandad”, 2Tim. 3: 16 a. När vi läser eller hör ord ur Skriften/Bibeln andas den levande, skapande Guden med sin Ande på oss till liv. Men mottagare av liv blir vi först när vi genom tro bejakar Bibelns ord.
2. Att Gamla Testamentet är Guds ord var självklart för Jesus och Hans apostlar.
a) Guds ord och Skriften var för Jesus samma sak, Joh. 10: 35. Man kan också uttrycka det så att för Jesus var Skriften det skrivna vittnesbördet om vad Gud sagt, och Skriften var Gamla Testamentet.
b) Apg. 1: 15, 16. För Petrus var det psaltarställe han tänkte på Skriftens ord, ett ord talat genom den helige Ande och förmedlat genom David.
3. I 2 Petr. 3: 16 får vi samme apostels vittnesbörd om hur man inom urkristendomen såg på apostlarnas skrifter. Petrus jämställde Paulus brev med ”de övriga skrifterna”, det vill säga Gamla Testamentet. Och det är nog en helt rimlig slutsats om man säger, att Petrus ord speglar de första kristnas synsätt. Apostlarna talade å Kristi vägnar, med Kristi auktoritet och deras skrifter blev därför auktoritativa och vägledande ord för de första kristnas tänkesätt och liv. Urkristendomen fick alltså så småningom också ett Nya Testamente med heliga skrifter ingivna av Gud. Och vi sena tiders kristna är deras arvtagare med två testamenten av heliga skrifter ingivna av Gud, Gamla och Nya Testamentet.
|
|
Senast uppdaterad ( 2007-11-09 )
|